INKONVERGENS

Jag är tjej 20 någonting och har haft ätstörningar hela livet.

Det går bra nu

Japp, det gör det. Vaknade och var just på gång att börja göra frukostgröten när jag ba, nej jag är fan inte ens hungrig? om det har att göra med gårdagens intag på 1900 kalorier eller något annat vet jag inte. Åt iaf inget på hela dagen, fram tills kvällen då jag åt ett tortillabröd med grönsaker.

---

Dagens intag 300 kcal plus 2 powerwalks så kanske 100 kcal totalt? Inte illa! Min app säger mig att om jag fortsätter såhär varje dag väger jag 51.6 kilo om 5 veckor! WOHO!!

I'm staying strong!

Ok nedanför bilden här ska jag skriva ett litet hatinlägg till "fejk pro anas" och det kanske vissa tycker är jätteprovokativt, men jag bryr mig inte.

Ok, till saken. Jag blir jätteprovocerad av folk som vill ha en ätstörning. Dvs, kallar att banta eller vilja gå ner i vikt för "pro ana" "ana" och så vidare. Om man väger 65 kilo och gör ett misslyckat bantningsförsök och sen ger upp har man inte anorexia. Det är otroligt provokativt för någon som har kämpat i åratal med en ätstörning att dessa ska uttala sig om hur det är att leva med en ätstörning. Jag menar inte att personer som väger lite mer inte kan ha en ätstörning, kolla på mig jag väger 58 pannor och anser mig ha det, det sitter inte i vikten MEN det finns otroligt många bloggare där ute som har en blogg och skriver dagligen om kampen mot "ana" och så vidare som verkligen inte kan se skillnaden på kroppskomplex, en vilja att gå ner i vikt, bantning och ANOREXIA.

En ätstörning är mer än ett misslyckat bantingsförsök.

Anorexia i mitt fall är ett psykiskt lidande sedan 9 års ålder.

Anorexia i mitt fall är ett lägsta BMI på 15 och en röst i mitt huvud som aldrig kommer att vara nöjd förrän jag är där igen, och förmodligen kommer jag inte vara nöjd ens när jag nått detta mål.

Anorexia i mitt fall är en ständig ångest och ett liv som känns värdelöst när jag inte håller mig inom ramarna för vad som är tillåtet när det gäller mat/träning, mina inre regler, och ett liv som är värdelöst om jag inte ser ut som ett benrangel.

Det är sjukt JA men det är min diagnos och då blir jag provocerad när folk som inte har anorexia säger att de har det. man får tycka vad man vill om det jag skriver här, hålla med eller tycka jag e dum i huvet men vet ni vad det är ok.

Så var det med den saken, godnatt!

Jag känner mig som en skurk. Jag har ingen diagnos. Jag vet inte om jag borde eller inte, jag har enorm respekt för vad anorexia innebär. Förlåt mig,

SV: Nej det blir ju inte det. Mjölken i sig innehåller en viss sötma så det är väldigt överkomligt! Prova vettja ;)

Jag blir också minst sagt provocerad av folk som vill ha en ätstörning - vem fan vill ha det?



Jag har varit sjuk i sju år, haft ett lägsta bmi på 13 och varit nära döden. Ändå kan jag inte bli frisk.



Sen tycker jag inte om benämningen pro-ana eftersom det skulle antyda att man vill vara sjuk, det är inte det jag vill - jag vill vara smal!



Och ett litet tillägg, man kan ha anorexi utan att vara smal - det är en psykisk sjukdom och ingenting fysiskt betingat. Visst, det finns kriterier som har med kroppsvikten att göra vid diagnostisering av anorexi men man kan vara sjuk utan att vara smal. Teoretiskt sätt. Sen kan man naturligtvis vara sjuk utan att ha en diagnos, det kan vara bra att hålla i tankarna.

Svar; i det inlägget som du kommenterade, de är inte mina ben. Alla bilder som är på mig hamnar i kategorin "pictures of me"

Sv: Tack! :D



Jag har inte stött på någon blogg som utger sig för att vara pro-ana men inte har nån äs än, eller kanske missat det bara. Men viss kan det vara irriterande när folk faktiskt "vill få anorexia för då blir dom smala", dom är ju bara dumma i huvudet.

Okej, jag har inte fått någon diagnos men jag vet att jag har problem som är en blandning av massa. Hoppas inte att det är mig du menar i så fall..